1. mena

    me`na verb ~de äv. mente, ~t äv. ment, pres. ~r ORDLED: men-ar SUBST.: menande (till 4), mening (till 3)
    Svensk ordbok
  2. menapiumkalltiden

    menapiumkalltiden, äldre europeisk istid eller kalltid, främst urskild på grundval av stratigrafiska undersökningar i Nederländerna.
  3. Menandros

    Menandros (grekiska Menandros, latin Menander, pali Milinda), indo-grekisk kung av Baktrien under 100-talet f.Kr. (exakta regeringsår osäkra).
  4. menanglevirus

    menanglevirus, virus i familjen paramyxovirus som 1997 i Australien orsakade missbildningar och abort hos dräktiga svin, och feber och influensaliknande symtom hos människor som var i kontakt med svinen.
  5. Menaichmos

    Menaichmos (grekiska Menaichmos), grekisk matematiker verksam under 300-talet f.Kr., elev till Eudoxos och vän till Platon.
  6. menapier

    menapier, forntida belgisk (keltisk) stam vid nordsjökusten.
  7. Menandros

    Menandros (latin Menander), född 342 eller 341, död ca 290 f.Kr., athensk dramatiker, den ”nya komedins” ledande namn.
  8. menageri

    menageri, tidigare liktydigt med djurpark; numera en samling av företrädesvis odresserade djur som förs från ort till ort för att visas offentligt.
  9. Menandros

    Menandros, grekisk retoriker från Laodikeia vid Lykos, verksam under 200-talet e.Kr.
  10. menakinon

    menakinon , detsamma som vitamin K 2.