1. oboe

    oboe, träblåsinstrument med konisk borrning och dubbelt rörblad i sopranläge.
  2. oboe

    oboe, i orgeln en stämma i rörverket.
  3. oboe

    oboe [å`boe äv. åbå´] subst. ~n ~r ORDLED: obo-en
    Svensk ordbok
  4. normalton

    normalton, stämton, ton som brukas som referens vid stämning av musikinstrument och som vanligen erhålls från stämgaffel.
  5. klangfärg

    klangfärg, egenskap hos en klang, som gör att den kan låta annorlunda än andra klanger med samma tonhöjd och tonstyrka.

  6. orgel

    orgel, blåsinstrument som förses med luft genom ett bälgverk och spelas med tangenter.

  7. orkester

    orkester, under antiken körens halvcirkelformade dansplats framför scenen; numera en större grupp instrumentalister, ofta under ledning av en dirigent.

  8. pommer

    pommer, bombard, blåsinstrument med dubbelt rörblad, i bruk från medeltiden till och med 1700-talet, oboens och fagottens föregångare.
  9. Sergej Prokofjev

    Prokofjev, Sergej, född 11 april (23 april enligt nya stilen) 1891, död 5 mars (nya stilen) 1953, rysk tonsättare.
  10. OBO-fartyg

    OBO-fartyg, OBO, kombinationsfartyg avsett att ta omväxlande olja, lätta torra bulklaster och tunga bulk­laster, främst malm (engelska ore).