1. oboe

    oboe, träblåsinstrument med konisk borrning och dubbelt rörblad i sopranläge.
  2. oboe

    oboe, i orgeln en stämma i rörverket.
  3. normalton

    normalton, stämton, ton som brukas som referens vid stämning av musikinstrument och som vanligen erhålls från stämgaffel.
  4. träblåsinstrument

    träblåsinstrument, sammanfattande benämning på orkesterns flöjter och rörbladsinstrument, dvs. främst tvärflöjt, oboe, fagott, klarinett och saxofon.
  5. blåsinstrument

    blåsinstrument, musikinstrument hos vilket en avgränsad luftmängd utgör det vibrerande element som bestämmer tonhöjd och klangfärg.
  6. OBO-fartyg

    OBO-fartyg, OBO, kombinationsfartyg avsett att ta omväxlande olja, lätta torra bulklaster och tunga bulk­laster, främst malm (engelska ore).

  7. oboe

    oboe [å`boe äv. åbå´] subst. ~n ~r ORDLED: obo-en
    Svensk ordbok
  8. klangfärg

    klangfärg, egenskap hos en klang, som gör att den kan låta annorlunda än andra klanger med samma tonhöjd och tonstyrka.

  9. klaff

    klaff används för att ändra tonhöjd när man spelar vissa träblåsinstrument.
  10. instrumentation

    instrumentation, orkestrering , konsten att fördela stämmor eller enstaka ljud på olika musikinstrument eller andra ljudkällor i en ensemble.