ohm, SI-enhet för (elektrisk) resistans med beteckningen Ω.

Ohms lag säger att strömstyrkan I i en ledare­ är proportionell mot potential­skill­naden U mellan dess ändar, dvs.

Ohm, Georg Simon, 1789–1854, tysk fysiker, som 1826 genom experimentella undersökningar upptäckte ett samband mellan elektrisk spänning, strömstyrka och resistans. Upptäckten redovisades i Die galvanische Kette, mathematisch bearbeitet (1827). Sambandet kallas sedermera Ohms lag.

ohmskt motstånd, äldre benämning på resistans.

ohmsk uppvärmning, detsamma som motståndsuppvärmning.

ohm [å´m] subst. ~en, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: ohm-en

resistans, beteckning R, tidigare elektriskt motstånd eller ohmskt motstånd.

koppar, metalliskt grundämne, en av de sedan forntiden av människan använda metallerna, jämte silver och guld hörande till myntmetallerna i periodiska systemets grupp 11, kemiskt tecken Cu.

ohmmeter, instrument för bestämning av resistansen hos en elektrisk komponent.

spänning är ett mått som används i samband med elektricitet.