1. ordning

    ordning, matematisk term som anger antalet element i en grupp.
  2. ordning

    ordning, kategori i det biologiska hierarkiska systemet, använd på nivån mellan klass och familj.
  3. ordningsbetyg

    ordningsbetyg, liksom uppförandebetyg ett icke ämnesbundet betyg (tidigare vits­ord).

  4. jonisk ordning

    jonisk ordning, den med avseende på slankhet och skulptural rikedom mellersta av de tre grekiska kolonnordningarna.
  5. ordning

    ordning, i logik och matematik kortform för ordningsrelation.
  6. brott mot allmän ordning

    brott mot allmän ordning, sammanfattande benämning på brott mot staten som innebär bl.a. störande av ordningen på allmän plats och hot mot samhällelig ordning och säkerhet, t.ex. hets mot folkgrupp och förargelseväckande beteende.
  7. ordningsrelation

    ordningsrelation, relation som har egenskaper liknande dem som < eller ≤ har i matematiken.
  8. ordningspolis

    ordningspolis, informell benämning på den del av polisorganisationen som är särskilt inriktad på att upprätthålla ordning och säkerhet.
  9. ordningslagen

    ordningslagen, lag som innehåller bestämmelser som rör ordning och säkerhet, bl.a. om allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, om användning av offentlig plats och om ordnings- och säkerhetsfrågor i kollektivtrafiken.
  10. ordningsbot

    ordningsbot, böter att betala efter föreläggande av polisman, se böter.