1. oren

    o`ren adj. ~t ORDLED: o--ren
    Svensk ordbok
  2. oren accept

    oren accept, term inom avtalsrätten för det fall att ett anbud inte accepteras i föreliggande skick utan endast med vissa ändringar eller tillägg.
  3. Nahal Oren

    Nahal Oren, Naḥal Oren , dalgång med boplatser från ca 18 000 till ca 7 000 f.Kr. på västra sidan av Karmel, Israel.
  4. Orenburg

    Orenburg, 1938–57 Tjkalov, stad i Ryska federationen; 556 000 invånare (2014).
  5. Orenda

    Orenda, irokesisk benämning på den yttersta kraften i skapelsen.
  6. orenhet

    o`renhet subst. ~en ORDLED: o--ren-het-en
    Svensk ordbok
  7. orena

    o`rena verb ~de ~t ORDLED: o--ren-ar SUBST.: orenande
    Svensk ordbok
  8. orenlighet

    o`renlighet subst. ~en ~er ORDLED: o--ren-lig-het-en
    Svensk ordbok
  9. orenlig

    o`renlig adj. ~t ORDLED: o--ren-lig
    Svensk ordbok
  10. renhet–orenhet

    renhet–orenhet, religionshistoriskt
    motsatspar som markerar vad som krävs för att en människa skall kunna nalkas det heligas sfär respektive vad som utesluter henne därifrån.