påtryck, övertryck, i filatelistiska sammanhang det att en ny valör samt eventuellt någon dekoration trycks ovanpå den gamla bilden på ett frimärke.

påt subst. ~et ORDLED: påt-et

påtning, textilteknik med tråd, ofta med hjälp av en sorts virknål, t.ex. påtning med slynggaffel (se gaffelpåtning) och smygmaskvirkning samt påtning med s.k. påtdocka av trä med fyra spikar.

jämställdhetspolitik, politik som syftar till att ge kvinnor och män lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter i samhället.

Raskolnikov, huvudperson i Fjodor Dostojevskijs roman ”Brott och straff” (1866).

2på`ta verb ~de ~t ORDLED: påt-ar SUBST.: påtande, påtning; påt

1på`ta äv. på`taga verb påtog påtagit påtagen påtagna, pres. påtar äv. påtager ORDLED: på--tag-it SUBST.: påtagande

på`tala verb ~de ~t ORDLED: på--tal-ar SUBST.: påtalande

på`tryckare subst. ~n äv. påtryckarn, plur. ~, best. plur. påtryckarna ORDLED: på--tryck-ar-en

på`träffa verb ~de ~t ORDLED: på--träff-ar SUBST.: påträffande