1. pipa

    pipa, kinesisk korthalsluta i flat päronform, ca 90 cm lång, med 10–17 greppband och 2–13 (vanligen 4) silkessträngar.
  2. pipa

    pipa, för tobaksrökning, se tobakspipa.
  3. pipa

    pipa, sedan medeltiden samlande benämning på mindre och gällare blåsinstrument i motsats till horn, i dag oftast använd om folkliga flöjter; även orgelpipa, företrädesvis av flöjttyp.
  4. pipa

    pipa, den del av ett finkalibrigt vapen genom vilken projektilen skjuts ut vid skottlossningen.
  5. pipare

    pipare, Charadriidae , familj vadarfåglar som omfattar ca 65 arter och har världsvid utbredning.
  6. pipagrodor

    pipagrodor, Pipidae, familj stjärtlösa groddjur med ca 25 arter dels i Panama och tropiska delar av norra Sydamerika, dels i stora delar av Afrika söder om Sahara.
  7. pipa

    3pi`pa verb ~de ~t ORDLED: pip-ar SUBST.: pipande, pipning
    Svensk ordbok
  8. pipa

    2pi`pa verb pep pipit, pres. piper ORDLED: pip-er SUBST.: pipande; 2pip
    Svensk ordbok
  9. pipa

    1pi`pa subst. ~n pipor ORDLED: pip-an
    Svensk ordbok
  10. högtalare

    högtalare, elektroakustisk anordning som omvandlar en elektrisk signal till ljud.