1. rabbin

    rabbin är en religiös ledare för en judisk församling.
  2. rabbin

    rabbi´n subst. ~en ~er ORDLED: rabb-in-en
    Svensk ordbok
  3. chassidism

    chassidism, chasidism, hassidism, hasidism, ett par fromhetsriktningar inom judendomen.
  4. amoréer

    amoréer, judiska rabbiner (ca 200 e.Kr.–ca 500), se amora.
  5. Samuel Hirsch

    Hirsch, Samuel, 1815–89, tysk rabbin och religionsfilosof, ledande företrädare för den radikala reformjudendomen.
  6. amora

    amora, pluralis amoraim, ursprungligen en beteckning för den ”tolk” som förklarade en judisk rabbins undervisning för eleverna; senare en teknisk term för de rabbiner (försvenskad plural amoréer) som verkade från ca 200 e.Kr., då Mishna hade sammanställts, till ca 500, när de båda Talmud-samlingarna förelåg.
  7. mashal

    mashal, judisk benämning på välformulerade utsagor och korta texter av många slag: aforismer, ordspråk, liknelser, profetutsagor, nidvisor, poem o.d. I den gamla judiska vishetslitteraturen odlade man ordkonst av denna typ; Ordspråksboken är t.ex. en samling aforistiska mashaler.
  8. baraita

    baraita, tannaitiskt yttrande som inte fått plats i Mishna (rabbinernas äldsta bevarade samling av den muntliga lagen).
  9. överrabbin

    överrabbin, den ledande rabbinen i en stad, ett land eller en större region.
  10. tanna

    tanna, tannait, från 70 till ca 200 e.Kr. judisk rabbin.