1. reta

    re`ta verb ~de ~t ORDLED: ret-ar SUBST.: retande, retning (till 2 och 3)
    Svensk ordbok
  2. retor

    retor, talare, person utbildad i talekonst.
  3. retabel

    retabel (spanska retablo, ytterst av retro- och latin tabula ’bräda’, ’planka’), altar- eller helgonskåp bestående av en skärmvägg mot vilken är placerad en mittgrupp omgiven av stående apostlar eller helgon.
  4. retardation

    retardation,  fartminskning, i allmänt språkbruk motsatsen till acceleration.
  5. retailbank

    retailbank, bank med speciell inriktning på hushållssektorn.
  6. Retalhuleu

    Retalhuleu, stad i sydvästra Guatemala; för belägenhet se landskarta Guatemala.
  7. retardation

    retardation, i psykologisk mening försenad utveckling, främst av intellektuella funktioner.
  8. retardering

    retardering, etnologisk term för den eftersläpning i bruket av en sed eller ett föremål som varit vanlig inom den för nyheter mindre mottagliga allmogekulturen.
  9. retarder

    retarder, extra bromsanordning på motorfordon som kan erfordras vid långa bromssträckor.
  10. mental retardation

    mental retardation, den vanligaste internationella benämningen på psykisk utvecklingsstörning eller begåvningshandikapp, dvs. en hämmad begåvningsutveckling som iakttagits sedan barnaåren och som föranleder hjälpbehov i det dagliga livet.