1. retor

    retor, talare, person utbildad i talekonst.
  2. retardation

    retardation,  fartminskning, i allmänt språkbruk motsatsen till acceleration.
  3. retardation

    retardation, i psykologisk mening försenad utveckling, främst av intellektuella funktioner.
  4. retardering

    retardering, etnologisk term för den eftersläpning i bruket av en sed eller ett föremål som varit vanlig inom den för nyheter mindre mottagliga allmogekulturen.
  5. retarder

    retarder, extra bromsanordning på motorfordon som kan erfordras vid långa bromssträckor.
  6. mental retardation

    mental retardation, den vanligaste internationella benämningen på psykisk utvecklingsstörning eller begåvningshandikapp, dvs. en hämmad begåvningsutveckling som iakttagits sedan barnaåren och som föranleder hjälpbehov i det dagliga livet.
  7. retardation

    retardation [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: re-tard-at-ion-en
    Svensk ordbok
  8. retarderad

    retarde´rad adj. retarderat ORDLED: re-tard-er-ad
    Svensk ordbok
  9. retardera

    retarde´ra verb ~de ~t ORDLED: re-tard-er-ar SUBST.: retarderande, retardering
    Svensk ordbok
  10. retorik

    retorik, dels vältalighet i praktiken, dels teorin om denna.