1. rim

    rim, ljudöverensstämmelse i början, mitten eller slutet av ord.
  2. rim

    rim´ subst. ~met, plur. ~, best. plur. ~men ORDLED: rimm-et
    Svensk ordbok
  3. manligt rim

    manligt rim, enstavigt slutrim.
  4. löpande rim

    löpande rim, trestavigt slutrim.
  5. kvinnligt rim

    kvinnligt rim, tvåstavigt slutrim. Benämningarna kvinnligt och manligt om tvåstavigt respektive enstavigt slutrim (kvinna – finna, man – fann) kommer från fornprovensalsk och fransk poetik, och där var det grammatiskt genus i adjektivböjningen som var utgångspunkten: maskulinformen ’bon’ (god) rimmar på ’nom’ (enstavigt), femininformen ’bonne’ (uttalades tvåstavigt) rimmar på ’personne’.
  6. rima

    rima, anatomisk term för springa, springformig öppning, t.ex. rima glottidis, röstspringan.
  7. rimflätning

    rimflätning, det mönster efter vilket rim återkommer i en dikt.
  8. rime riche

    rime riche, utökad ljudlikhet mellan två ord.
  9. rimofficium

    rimofficium, äldre, mindre adekvat benämning på den liturgiska sånggenren historia.
  10. Rimfaxe

    Rimfaxe, fornisländska Hrímfaxi, den häst som i fornnordisk mytologi drar Natten över himlavalvet, på samma sätt som Skinfaxe drar solen och Dagen.