1. serb

    serb subst. ~en ~er [ser´b-] ORDLED: serb-en
    Svensk ordbok
  2. serbisk

    ser´bisk adj. ~t ORDLED: serb-isk
    Svensk ordbok
  3. serbiska

    ser´biska subst. ~n serbiskor ORDLED: serb-isk-an
    Svensk ordbok
  4. serbokroatiska

    serbokroa´tiska subst. ~n ORDLED: serbo--kroat-isk-an
    Svensk ordbok
  5. serber

    serber, invånare i Serbien eller de sydslaver som, oavsett nationalitet, talar serbiska.

  6. serbokroater

    serbokroater, en numera förlegad sammanfattande benämning på kroater, montenegriner, serber och bosniaker. Se även serbokroatiska.
  7. serbiska

    serbiska, sydslaviskt språk, modersmål för ca 7,7 miljoner bosatta i Serbien och 661 000 i Montenegro.
  8. Serbien

    Serbien är ett land på Balkanhalvön i sydöstra Europa.

  9. serbokroatiska

    serbokroatiska, kroatoserbiska, det sydslaviska språk som i det tidigare Jugoslavien uppfattades som ett gemensamt skriftspråk för kroater, ”muslimer”, serber och montenegriner.
  10. Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike

    Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike, den första jugoslaviska statsbildningen, proklamerad 1 december 1918 då sydslaverna i den kollapsande habsburgska dubbelmonarkin anslöt sig till Serbien.