1. ställning

    ställ`ning subst. ~en ~ar ORDLED: ställ-ning-en
    Svensk ordbok
  2. enskild ställning

    enskild ställning, militär term: lystringsställning som intas bl.a. på kommandoordet givakt; utgör grundställning i formell exercis, t.ex. vändning och vapenföring.
  3. ställningsfullmakt

    ställningsfullmakt, juridisk term för den möjlighet som en person har att på grund av sin ställning (t.ex. befattning i ett företag) ålägga en annan (huvudmannen) att ingå avtal med en tredje man.
  4. ställningskrig

    ställningskrig, i landkrigföring ett operativt fastlåst läge i vilket två motståndare försvarar fältbefästa frontlinjer, vanligen därför att offensivkraft och manöverutrymme saknas, t.ex. längs västfronten under första världskriget.
  5. ställningsisomeri

    ställningsisomeri, inom kemin isomeri orsakad av att en funktionell grupp är bunden till olika kolatomer i för övrigt lika kolskelett. Se isomeri (Konstitutionsisomeri).
  6. föregivande av allmän ställning

    föregivande av allmän ställning, brott mot allmän verksamhet.
  7. föregivande av ställning såsom advokat

    föregivande av ställning såsom advokat, brott som begås av den som osant anger sig vara ledamot av Sveriges advokatsamfund.
  8. ställningskrig

    ställ`ningskrig subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: ställ-nings--krig-et
    Svensk ordbok
  9. ställningstagande

    ställ`ningstagande subst. ~t ~n ORDLED: ställ-nings--tag-and-et
    Svensk ordbok
  10. ställningssteg

    ställ`ningssteg subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: ställ-nings--steg-et
    Svensk ordbok