1. tabulatur

    tabulatur, det detaljerade regelverk som en mästarsångare hade att följa.
  2. tabulatur

    tabulatur, ursprungligen en under renässansen sammanfattande term för transkriptioner av flerstämmiga vokalsatser, vanligen från s.k. stämböcker, till notationer anpassade för soloinstrument, t.ex. orgel, klaver eller luta.
  3. tabulatur

    tabulatu´r subst. ~en ~er ORDLED: tabul-at-ur-en
    Svensk ordbok
  4. gitarr

    gitarr, stränginstrument, bestående av en ljudlåda med flat eller välvd botten och insvängda sarger och lång hals med tvärgående greppband.
  5. luta

    luta, knäppinstrument med kort eller lång hals, med eller utan fastknutna, tvärgående greppband och med en oval eller päronformad korpus av sköldpaddsskal (antiken) eller hopsatt av basade träspånor.
  6. notation

    notation, system att notera i skrift med användande av konventionella tecken som ges speciell innebörd eller av en speciell teckenuppsättning.
  7. greppnotation

    greppnotation, notskrift som med t.ex. siffror eller bokstäver visar tonernas platser på ett visst musikinstrument, se tabulatur.
  8. bokstavsnotering

    bokstavsnotering, notation med bokstäver använda för att symbolisera tonhöjd ( tonnamn) eller grepp på stränginstrument ( tabulatur).
  9. intabulering

    intabulering, intavolering, under 1400–1600-talen vanlig teknik för överföring av flerstämmiga vokalverk till musik för soloinstrument (orgel, cembalo, luta etc.), ofta då noterad i tabulaturskrift.
  10. grepptabell

    grepptabell, schematisk uppställning av greppsystemet för ett blåsinstruments tonomfång.