1. tand

    tand, hos djur inklusive människor, se tänder; jämför tandformel.
  2. tand

    tand subst. ~en tänder [tän´d-] ORDLED: tand-en
    Svensk ordbok
  3. öga för öga, tand för tand

    öga för öga, tand för tand, sentens som uttrycker talionsprincipen.
  4. tandkrona

    tandkrona, den del av en tand som sticker upp ovanför tandköttet.
  5. tandluxation

    tandluxation, skada som uppstått genom slag mot en tand vilket resulterat i att den blivit lös eller slagits ut helt ( totalluxation).
  6. tandrot

    tandrot, den del av en tand som inte tillhör kronan, inte är täckt av emalj och sitter innesluten i tandköttet och käkbenet.
  7. tanduttagning

    tanduttagning, tandextraktion , avlägsnande av en tand; ingrepp som utförs med speciella tänger, anpassade för de olika tändernas form eller med s.k. hävlar, mejslar som pressas mellan tanden och käkbenet.
  8. tandrotstift

    tandrotstift, stift, vanligen i metall, som borras in i roten på en rotfylld tand för att hålla en stor fyllning eller en krona.
  9. tandkrona

    tandkrona, artificiell krona , anordning som ersätter hela eller större delen av den naturliga tandkronan.
  10. tandluxation

    tandluxation, den inledande fasen i en tanduttagning, då tandläkaren lossar tanden ur käken.