1. testa

    tes`ta verb ~de ~t ORDLED: test-ar SUBST.: testande, testning; 1test
    Svensk ordbok
  2. testator

    testator, testamentsgivare, dvs. den som upprättar testamente.
  3. testamente

    testamente, en persons förordnande för dödsfalls skull om sin kvarlåtenskap.
  4. testakten

    testakten, engelska test act, benämning på en lag som krävde uppslutning bakom den officiella protestantiska religionen för erhållande av statliga ämbetsposter, införd i Skottland 1567, i England 1673 och på Irland 1704.
  5. testamentsexekutor

    testamentsexekutor, den som i testamente blivit utsedd att i stället för arvingar och universella testamentstagare förvalta testators dödsbo.
  6. testationsbehörighet

    testationsbehörighet, en persons behörighet att genom testamente själv förordna om sin kvarlåtenskap, bl.a. gäller att personen ska ha fyllt 18 år.
  7. testamentsbevakning

    testamentsbevakning, tidigare en skyldighet för testamentstagare som ville göra sin rätt gällande att bevaka testamentet vid domstol inom sex månader efter det att han fått kännedom om testators död och det till hans förmån gjorda förordnandet.
  8. testator

    testa`tor subst. ~n ~er [-o´rer] ORDLED: test-at-or-er
    Svensk ordbok
  9. testabel

    testa´bel adj. ~t testabla ORDLED: test-abel
    Svensk ordbok
  10. testamentarisk

    testamenta´risk adj. ~t ORDLED: testa-ment-ar-isk
    Svensk ordbok