1. ting

    ting, allmänt ord för välavgränsat objekt, såväl av konkret som av abstrakt slag.
  2. tingsrätt

    tingsrätt, allmän underrätt och första instans inom det allmänna domstolsväsendet.

  3. tingsnotarie

    tingsnotarie, titel på en juridiskt utbildad befattningshavare vid tingsrätt som, vanligen direkt efter jurist- eller juris kandidatexamen, i utbildningssyfte tjänstgör upp till två år för att meritera sig för en karriär inom olika juristyrken.
  4. ting

    ting,  inom juridiken äldre benämning på ett möte där alla fria män avhandlade gemensamma angelägenheter, men numera den benämning rättegångsbalken använder på tingsrätts sammanträde för huvudförhandling.

  5. Tingstäde träsk

    Tingstäde träsk, Gotlands näst största sjö; ca 5 km 2.
  6. tinget i sig

    tinget i sig, centralt uttryck i Kants filosofi. Enligt Kant måste man noga skilja mellan tinget i sig (tyska das Ding an sich) och tinget sådant det ter sig för oss, eller mellan noumenon och phaenomenon.
  7. Tingsryd

    Tingsryd, kommun i Småland (Kronobergs län).

  8. direkt demokrati

    direkt demokrati, beslutsform där de röstberättigade i demokratisk ordning själva fattar beslut i enskilda sakfrågor.
  9. ting

    ting subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: ting-et
    Svensk ordbok
  10. tingsfrid

    tingsfrid, i äldre lagstiftning även benämnd rättegångsfrid, den frid och rättstrygghet som man i äldre tid försökte tillförsäkra såväl själva tingsmenigheten som dem som färdades till och från ett ting.