1. tona

    to`na verb ~de ~t ORDLED: ton-ar SUBST.: tonande (till 1 och 3), toning (till 3)
    Svensk ordbok
  2. tonas

    tonas, geologisk period, ca 1 000–850 miljoner år före nutid, som utgör äldre delen av den neoproterozoiska eran.
  3. tonansats

    tonansats, den första delen av en ton, under vilken ljudstyrkan ökar.
  4. tonalitet

    tonalitet, kvalitet inom ett tonförråd som kännetecknas av att tonföljder och klanger ingår i ett system av inbördes funktionella relationer, med utgångspunkt i en centralton.
  5. tonalit

    tonalit, grå, magmatisk bergart bildad på stort djup i jordskorpan och som huvudsakligen består av mineralen kvarts och plagioklas samt biotit och amfiboler.
  6. tonaccent

    tonaccent, framhävningsmönster som fonetiskt i första hand realiseras genom tonhöjdsförloppet i ett ord.
  7. tonaudiogram

    tonaudiogram, en form av hörselkurva; se hörselprov.
  8. tonart

    tonart, benämning på ett tonsläkte inom dur och moll-systemet eller ett modus (t.ex. bland kyrkotonarterna) med angivande av dess bestämda plats i tonsystemet.
  9. tonande ljud

    tonande ljud, språkljud som till skillnad från tonlösa uttalas med stämbandston, dvs. med vibrerande stämband.
  10. tona ner

    tona ne´r el. tona ne´d verb tonade tonat ORDLED: ton-ar SUBST.: nertonande, nertoning, nedtonande, nedtoning
    Svensk ordbok