1. uncialskrift

    uncialskrift, romersk bokskrift, uppkommen ca 150 e.Kr.
  2. gotisk skrift

    gotisk skrift, benämning på den skrift som skrevs i hela det latinska europeiska kulturområdet under medeltiden ungefär från mitten av 1100-talet och framåt.
  3. epigrafik

    epigrafik, inskriftsforskning, den vetenskapsgren som har inskrifter, deras läsning, tolkning och publicering, som sitt verksamhetsfält.
  4. insulär skrift

    insulär skrift, övergripande benämning på den skrift som skrevs på de brittiska öarna från (troligen) 400-talet fram till 900-talet och delvis under ytterligare några århundraden.
  5. kursivskrift

    kursivskrift, tidigare kurrentskrift, inom paleografin beteckning för den löpande, vanligast åt höger lutande skrift som var bruksskriftens snabbaste och samtidigt mest extrema uttrycksform.
  6. karolingisk skrift

    karolingisk skrift, bok- och i någon mån urkundsskrift som brukades i det latinska kulturområdet från ca 800 till omkring mitten av 1100-talet och som ersatte de tidigmedeltida skrifter som tidigare var i bruk.
  7. halvuncialskrift

    halvuncialskrift, senantikens sista bokskrift.
  8. bokstavsform

    bokstavsform, skrifttecknens olika linjemönster.
  9. västgotisk skrift

    västgotisk skrift, traditionell benämning på den skrift som skrevs i Spanien från ungefär mitten av 500-talet till och med 1100-talet.
  10. bokskrift

    bokskrift, typ av handskrift, använd under antiken och medeltiden främst för utskrift av böcker; inom paleografin benämning på en skrift som, i en viss motsats mot bruksskrift, ”handstil”, strävar efter regelbundenhet, fasthet i formen, klar läslighet och representation.