uppenbarelse innebär inom religionen att gudar eller andra högre makter tar kontakt med människor och ofta ger dem ett budskap.

Uppenbarelseboken, Johannes uppenbarelse, bok i Nya Testamentet; sist i Bibeln.

upp`enbar adj. ~t ORDLED: upp-en-bar

Nobelpris, vart och ett av de pris som ur en donation av Alfred Nobel årligen utdelas på dennes dödsdag 10 december.

naturrätt, rättslära enligt vilken det finns rättsliga principer som är grundade i naturens egen ordning och nedlagda i människans natur och som står över de lagar som stiftats av människor.

historiebruk, benämning på användande av historia i vid bemärkelse.

Johannes uppenbarelse, skrift i Nya Testamentet, se Uppenbarelseboken.

eko, reflekterat ljud med så stor fördröjning, minst ca 0,1 s jämfört med det ursprungliga, att det uppfattas som ett separat ljud.

Erik XIV, född 13 december 1533, död 26 februari 1577, svensk kung 1560–68, son till Gustav Vasa och Katarina av Sachsen–Lauenburg.

trötthet, ett av huvudsymtomen vid många långvariga sjukdomar, ibland inte möjligt att behandla med framgång.