1. väbel

    väbel, sedan 1500-talet lägre befälsperson med uppgift att upprätthålla ordning, verkställa bestraffningar eller förestå häkte, t.ex. regementsväbel.
  2. väbel

    vä´bel subst. ~n väblar ORDLED: väbl-ar
    Svensk ordbok
  3. fältväbel

    fäl`tväbel subst. ~n fältväblar ORDLED: fält--väbl-ar
    Svensk ordbok