1. befallningsman

    befallningsman, person som utsetts att för överordnads räkning sköta eller förvalta ett visst område, i senare tid särskilt om person som övervakar arbetet på en större lantgård.
  2. förmans befallning

    förmans befallning, straffrättslig ansvarsfrihetsgrund.
  3. Konungens befallningshavande

    Konungens befallningshavande, Kungl. Maj:ts befallningshavande, KB, till 1918 det officiella namnet på den högsta statliga myndigheten i ett län, motsvarande den nuvarande länsstyrelsen.
  4. Kunglig Majestäts Befallningshavande

    Kunglig Majestäts Befallningshavande, KB, i 1855 års landshövdingeinstruktion den genomgående benämningen på länens högsta förvaltningsmyndighet.
  5. andebesvärjelse

    andebesvärjelse, befallande tilltal till andar för att få dem att vika (se exorcism) eller för att utnyttja deras tjänster (se magi).
  6. imperativ

    imperativ, modus som anger uppmaning, förbud, vädjan, råd etc.
  7. kommendör

    kommendör, inom Frälsningsarmén titel för ledare för ett nationellt högkvarter.
  8. polemark

    polemark, i antikens Grekland ämbetsman med huvudsakligen militärt ansvar.
  9. potestas

    potestas, i antikens Rom rätten att befalla över andra, inom familjen utövad av paterfamilias.
  10. imperativ

    imperativ, i filosofin ofta en imperativ sats, dvs. en sats som uttrycker en uppmaning, befallning, norm eller dylikt.