1. distal

    distal, inom anatomi: belägen (relativt sett) långt bort från en utgångspunkt eller ett centrum; motsats: proximal.
  2. distal stimulus

    distal stimulus, den yttre verklighet som varseblivs (föremål, levande varelser, händelser etc.) till skillnad från de mönster av ljus, ljud etc. som finns tillgängliga genom sinnesorganen (proximal stimulus).
  3. distalbrant

    distalbrant, den nedströms lutande rasbranten på bäddformer, t.ex. bankar och dyner, som bildas av partiklar som transporteras utefter bottnen i ett vattendrag.
  4. distalbett

    distalbett, diagnos inom tandregleringen, ortodontin.
  5. distalbrant

    distalbrant, den längst ut mot en sjö eller ett hav belägna branten på ett delta.
  6. distalmalm

    distalmalm, malm eller del av malm som avsatts på ett avstånd av hundratals till tusentals meter från den mynning ur vilken de malmbildande lösningarna strömmat.
  7. Distalgesic

    Distalgesic ®, handelsnamn på en kombination av de båda smärtstillande läkemedlen dextropropoxifen och paracetamol.
  8. mesial

    mesial, inom odontologin använd term för att ange riktning eller läge som vetter mot tandbågens mitt, dvs. mot mellanrummet mellan de båda första framtänderna.
  9. karpalbenen

    karpalbenen (nylat. carpalis, av carpus ’handlov’ av likabetydande grekiska karpos), carpalia, handlovens ben.
  10. njure

    njure, latin ren, pluralis renes, hos ryggradsdjur (inklusive människan) organ som utför huvuddelen av kroppens utsöndring (exkretion) av kemiska ämnen vilka lämnar kroppen med urinen.