1. ruta

    2ru`ta verb ~de ~t ORDLED: rut-ar SUBST.: rutande, rutning
    Svensk ordbok
  2. ruter

    1ru´ter subst. ~n, plur. ~ ORDLED: rut-ern
    Svensk ordbok
  3. rutig

    ru`tig adj. ~t ORDLED: rut-ig
    Svensk ordbok
  4. ruter

    2ru´ter subst., ingen böjning, n-genus ORDLED: rut-er
    Svensk ordbok
  5. ruta

    1ru`ta subst. ~n rutor ORDLED: rut-an
    Svensk ordbok
  6. rutschkana

    rut`schkana subst. ~n rutschkanor ORDLED: rutsch--kan-an
    Svensk ordbok
  7. rutinerad

    rutine´rad adj. rutinerat ORDLED: rut-in-er-ad
    Svensk ordbok
  8. rutt

    rutt subst. ~en ~er äv. route [rut´ el. rot´] ~n [-en] ~r [-er] ORDLED: rutt-en, rout-en
    Svensk ordbok
  9. rutschbana

    rut`schbana subst. ~n rutschbanor ORDLED: rutsch--ban-an
    Svensk ordbok
  10. rutscha

    rut`scha verb ~de ~t ORDLED: rutsch-ar SUBST.: rutschande, rutschning; rutsch
    Svensk ordbok