-
rymm`as verb rymdes rymts, pres. ryms äv. rymmes
ORDLED: rymm-as
Svensk ordbok
-
rymm´en subst., best. f.
ORDLED: rymm-en
Svensk ordbok
-
rymm`are subst. ~n äv. rymmarn, plur. ~, best. plur. rymmarna
ORDLED: rymm-ar-en
Svensk ordbok
-
rymm`a verb rymde rymt, pres. rymmer
ORDLED: rymm-er
SUBST.: rymmande, rymning (till 2)
Svensk ordbok
-
rymm`arstråt subst., ingen böjning, n-genus
ORDLED: rymm-ar--stråt
Svensk ordbok
-
upp`rymmare subst. ~n äv. upprymmarn, plur. ~, best. plur. upprymmarna
ORDLED: upp--rymm-ar-en
Svensk ordbok
-
upp`rymma verb upprymde upprymt, pres. upprymmer
ORDLED: upp--rymm-er
SUBST.: upprymmande, upprymning
Svensk ordbok
-
rym`ning subst. ~en ~ar
ORDLED: rym-ning-en
Svensk ordbok
-
bo`rymmare subst. ~n äv. borymmarn, plur. ~, best. plur. borymmarna
ORDLED: bo--rymm-ar-en
Svensk ordbok
-
rym`lig adj. ~t
ORDLED: rym-lig
Svensk ordbok