straffa
straffa
straff`a verb ~de ~t
ORDLED: straff-ar
SUBST.: straffande
1 döma till (visst) straff: gärningsmannen var ung och inte ~d
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
straffa.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/straffa