1. knallgas

    knallgas, blandning av två volymdelar väte och en volymdel syre, som exploderar våldsamt vid antändning.
  2. knalle

    knalle var förr en kringresande försäljare från Sjuhäradsbygden i Västergötland.
  3. knallhatt

    knallhatt, äldre typ av tändhatt.
  4. knall

    1knall subst. ~en ~ar ORDLED: knall-en
    Svensk ordbok
  5. knall

    2knall adj., neutr. och plur. undviks
    Svensk ordbok
  6. knall-

    knall- förled
    Svensk ordbok
  7. knallkvicksilver

    knallkvicksilver, initialsprängämne som består av kvicksilver( II)fulminat, Hg(ONC) 2; se fulminater.
  8. knallpulver

    knallpulver, explosiv blandning av fosfor och kaliumklorat.
  9. knallapportör

    knallapportör, jägarterm för stående fågelhund eller apporterande hund som utan att invänta kommando ”rusar i skottet” för att apportera det påskjutna viltet.
  10. knalltransport

    knalltransport, vanlig men inte officiell benämning på disciplinär förflyttning, från en kriminalvårdsanstalt till en annan, av en intagen som misskött sig under avtjänande av fängelsestraff.