rubb`a verb ~de ~t ORDLED: rubb-ar SUBST.: rubbande, rubbning

trettioåriga kriget, sammanfattande benämning på en serie krigiska konflikter 1618–48.

upplyst despotism, benämning som främst avser 1700-talets kungliga maktutövning som på flera håll i Europa ägde rum i enväldiga former men som idémässigt moderniserats i enlighet med upplysningens grundsatser.

maktbalans, samhällsvetenskaplig term som främst avser mellanstatliga förbindelser.

Kant, Immanuel, född 22 april 1724, död 12 februari 1804, tysk filosof, professor i logik och metafysik i Königsberg från 1770.

rubb`ad adj. rubbat ORDLED: rubb-ad

ekologism, politisk ideologi som bär upp de gröna partierna samt närstående miljögrupper och organisationer världen runt.

DDT, 1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan, vitt, kristallint ämne, som är praktiskt taget olösligt i vatten men lättlösligt i de flesta organiska lösningsmedel.

Arkimedes (grekiska Archimedes), född ca 287, död 212 f.Kr., grekisk matematiker.

straff, inom juridiken benämning på en påföljd som utdöms vid ansvar för brott i form av frihetsberövande eller böter.