assimile´ra verb ~de ~t ORDLED: as-sim-il-er-ar SUBST.: assimilerande, assimilering; assimilation

norska, nationalspråk i Norge och modersmål för de flesta norska medborgare (4,2 miljoner, 2006).

assimilation kallas det när en person i en minoritetsgrupp överger sin kultur för att anpassa sig till en majoritet. Ordet används framför allt inom samhällsvetenskap för att beskriva hur det går till när människor måste leva på ett visst sätt i ett samhälle.

judar, ett folk med ursprung i Främre Orienten.

Calvincykeln, Calvin–Benson-cykeln, den reduktiva pentosfosfatcykeln, metabolisk cykel i växter uppkallad efter Melvin Calvin.

integration kallas processen när något förenas med något annat.

C4-växt, växt med en speciell utformning av den fotosyntetiska koldioxidassimilationen.

Bysantinska riket, senantik och medeltida statsbildning med tyngdpunkt i östra medelhavsområdet.

C3-växt, växt som assimilerar koldioxid direkt genom Calvincykeln.

Neptunus, forntida latinsk gudomlighet, ursprungligen med anknytning till floder, sjöar och källor men tidigt assimilerad med den grekiske havsguden Poseidon.