etablera betyder att börja med något.

etable´ra verb ~de ~t ORDLED: e-tabl-er-ar SUBST.: etablerande, etablering

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

Tyskland, republik i norra Mellaneuropa.

keynesianism, riktning inom nationalekonomisk makroteori som uppstod under 1930-talet och hade sitt största inflytande under 1950- och 1960-talen; den är uppkallad efter John Maynard Keynes.

kvalitativ metod, inom samhällsvetenskaperna ett samlingsbegrepp för olika arbetssätt som förenas av att forskaren själv befinner sig i den sociala verklighet som analyseras, att datainsamling och analys sker samtidigt och i växelverkan, samt att forskaren söker fånga såväl människors handlingar som dessa handlingars innebörder.

Vietnamkriget, väpnad konflikt 1957–75 som hade sin bakgrund i det så kallade Indokinakriget 1946–54, vilket ledde till att Vietnam blev självständigt men delades längs 17:e breddgraden i ett kommunistiskt styrt Nordvietnam under ledning av Hô Chi Minh och ett USA-orienterat Sydvietnam där Ngô Đinh Diêm 1955 blev president.

fjällräv, polarräv, fjällracka, Vulpes lagopus (synonym Alopex lagopus), art i rovdjursfamiljen hunddjur.

stora smällen, benämning på den händelse då universum enligt vissa kosmologiska modeller föddes för cirka 13,8 miljarder år sedan, och därefter utvecklades under snabb expansion.

stämplingsteori, socialpsykologisk teori som behandlar sambandet mellan avvikande beteende och det omgivande samhällets reaktion.