1. harang

    harang´ subst. ~en ~er ORDLED: har-ang-en
    Svensk ordbok
  2. Leiv Harang

    Harang, Leiv, 1902–70, norsk rymdfysiker, ledare för Nordlysobservatoriet i Tromsö 1928–46, forskningschef vid Forsvarets forskningsinstitutt i Norge 1946–52, professor vid universitetet i Oslo från 1952.
  3. harangera

    harangera (av medeltidslat. arenga, harenga ’församling’, ’tal’), hålla (hyllnings)tal till en person eller grupp.
  4. harangera

    harangera [haraŋge´-] verb ~de ~t ORDLED: har-ang-er-ar SUBST.: harangerande, harangering
    Svensk ordbok
  5. ramsa

    1ram`sa subst. ~n ramsor ORDLED: rams-an
    Svensk ordbok
  6. rang

    rang subst. ~en ORDLED: rang-en
    Svensk ordbok
  7. ring

    ring subst. ~en ~ar ORDLED: ring-en
    Svensk ordbok