Hel, det dystra dödsriket i fornnordisk religion, och även namnet på dess härskarinna med likblått ansikte.

hellenismen, benämning på en epok i antik historia, med början vid Alexander den stores död 323 f.Kr.

helgon, i kristen tradition människor som är helgade (se helgelse) och som i särskilt hög grad lever i gudsgemenskap och visar det i personligt mod inför martyriet eller i ett kärleksfullt handlande mot andra.

heliga Birgitta, religiös författare, helgon, se Birgitta.

helium, gasformigt grundämne, ädelgas i periodiska systemets grupp 18 (tidigare benämnd VIII B); kemiskt tecken He.

helig ko, något som inte får överges eller offras.

heliocentrisk världsbild innebär att jorden och övriga himlakroppar tänks röra sig kring solen, vilken uppfattas som universums orörliga medelpunkt.

helvete, benämning på den del av underjorden eller dödsriket som utgör de dödas straffort.

helig, ett mångtydigt kärnord, använt som benämning på det som tillhör den gudomliga sfären, ofta i motsättning till profan.

helig ande, Guds ande, se ande.