kollagen, ursprungligen sammanfattande benämning på den dominerande fiberkomponenten i bindväv.

kollateral, collateralis, inom medicinen term för något som befinner sig vid sidan om.

kollaps, blodtrycksfall med yrsel och ofta svimning, t.ex. vid hjärtrytmrubbning eller annan cirkulationsstörning ( vaso-vagal reaktion).

kolla [kål`a] verb ~de ~t ORDLED: koll-ar SUBST.: kollande, kollning; koll

kollationering, detsamma som kollation.

kollateral, term använd om ledningssträng i växtstjälk, stam eller blad som har floem utåt (respektive mot bladets abaxiala sida) och xylem in mot organets mitt (respektive bladets adaxiala sida).

kollapsstruktur, struktur i marken eller i berggrunden som uppkommit genom att hålrum som bildats naturligt eller på konstgjord väg förorsakat kollaps eller ras av ovanförliggande delar av marken eller berggrunden.

kollaps, i bergtekniken en nedsjunkning eller instörtning till följd av att underliggande material försvagats eller avlägsnats.

kollaps. I geologin instörtning till följd av att underliggande berg avlägsnats.

kollaps, krisreaktion, plötslig, stark, psykisk reaktion, ”nervöst sammanbrott”.