konst, kulturyttring vars utförande kräver särskild kunskap och förmåga att bruka denna med personlig behärskning och individuell anpassning till situation och avsikter.

grekisk konst definieras här som grekernas konst under antiken; för senare perioder se Grekland (Konst).

konstig [kån`st-] adj. ~t ORDLED: konst-ig

egyptisk konst, i det forntida Egypten ett samhällsfenomen med helt andra funktioner än de som nu vanligen förknippas med begreppet konst.

romersk konst, konsten i antikens Rom och i det romerska riket.

renässans, stil inom konst och litteratur eller epok inom den västerländska historien.

realism, i allmän betydelse verklighetssinne, medvetenhet om det faktiskt föreliggande, om det som har realitet.

upplysningen är namnet på en kulturhistorisk strömning som sträcker sig från mitten av 1600-talet till slutet av 1700-talet.

abstrakt konst, vanligen en synonym till icke-föreställande eller nonfigurativ konst, dvs. en samlande benämning på konstriktningar enligt vilka konstverket inte skall avbilda utan vara ett objekt i sig självt, vars utformning styrs av form och färg.

antiken, benämning på tidsperioden ca 800 f.Kr.–500 e.Kr. i Greklands och Roms historia.