1. kontext

    kontext, det språkliga sammanhang som ett ord eller ett yttrande ingår i; i pragmatiskt inriktad lingvistik även om den icke-språkliga situation där en språkhandling sker.
  2. kontextualisera

    kontextualisera, att placera (t.ex. ett ord eller en idé) i ett speciellt sammanhang, en kontext.
  3. kontext

    kontext, inom diplomatiken benämning på den mellersta av de tre större grupper med mer eller mindre fasta formler som det medeltida diplomet enligt antik förebild skulle vara uppbyggt av.
  4. kontext

    kontext, inom folkdiktsforskningen de avsnitt av en folkloristisk uppteckning, bandinspelning eller (video)film som utgör ett komplement till själva sagan, sägnen, visan etc.
  5. kontextfri

    kontextfri, om regler i generativ grammatik, se kontextkänslig.
  6. kontextkänslig

    kontextkänslig sägs en omskrivningsregel i en generativ grammatik vara om den bara är tillämpbar i en viss omgivning (A⇒B/C D betyder ’A omskrivs som B mellan C och D’).
  7. kontext

    kontex´t subst. ~en ~er ORDLED: kon-text-en
    Svensk ordbok
  8. fundamentalism

    fundamentalism, i vidare mening: politiska åsiktsriktningar och rörelser som hävdar att en religion eller ideologi, oberoende av folkviljan, ska tillämpas som samhällsordning.

  9. radikalisering

    radikalisering, processen då en individ blir mer radikal avseende ideologisk eller religiös uppfattning.

  10. woke

    woke, politisk samlingsterm för medvetenhet om diskriminering och rasism.