-
lavin (över tyska
Lawine, av medeltidslatin
lavina ’jordskred’, av latin
labor ’glida’, ’falla’),
snöskred, snabb massrörelse av snö utför en bergsida.
-
Fontana,
Lavinia, 1552–1614, italiensk konstnär.
-
Lavinia, i romersk mytologi dotter till den italiske kungen Latinus och dennes hustru Amata.
-
lavi´n subst. ~en ~er
ORDLED: lav-in-en
Svensk ordbok
-
Lavin,
Mary, 1912–96, irländsk författare.
-
naturkatastrof, katastrof orsakad av naturliga händelser med allvarliga följder för samhälle och miljö.
-
lavinbana,
lavinstråk , spår efter lavin som oftast utgörs av en eroderad lavinränna överst, och nedåt slutar i en blocktunga där material ansamlats.
-
lavindiod, fotodiod med intern förstärkning av fotoströmmen genom s.k. lavinmultiplikation.
-
Lavinium, forntida latinsk stad ca 20 km sydöst om Tiberns mynning vid nuvarande
Pratica del Mare i västra Lazio, Italien.
-