narrativ, berättande, framför allt om texter som framställer händelserna i ett verkligt eller påhittat förlopp i tidsordning.

narratologi, nyare term för ett vetenskapligt studium av berättarkonsten (narrationen).

narratio, inom diplomatiken benämning på det avsnitt i ett medeltida brev som innehåller en särskild motivering till brevets utfärdande och det beslut, den befallning eller viljeyttring av annan art som kommer till uttryck i närmast följande textparti ( dispositio).

narr`a verb ~de ~t ORDLED: narr-ar SUBST.: narrande

narr, en vanligtvis egendomligt klädd person, som i tal och åtbörder uppträder löjeväckande i syfte att roa åskådarna.

narr`as verb narrades narrats ORDLED: narr-as SUBST.: narrande

Narren, fri teatergrupp, verksam 1965–81 i Stockholm med Hans Hellberg som centralgestalt.

narr`aktig adj. ~t ORDLED: narr-akt-ig

narrativ [nar´- äv. -i´v] adj. ~t ORDLED: narr-at-iv

illusion, inom perceptionspsykologin sinnesvilla, fall av bristande överensstämmelse mellan varseblivning och verklighet.