patologisk, tillhörande patologin; sjuklig, onormal, av sjukdom förändrad.

patologisk fraktur, fraktur i benvävnad som är sjukligt förändrad, vanligen genom cancermetastas (dottersvulst) eller myelom.

patologisk anatomi, äldre benämning på patologi.

patologiskt rus, förvirringstillstånd, ofta med aggressivitet och självdestruktivitet, utlöst av små mängder rusmedel, vanligen alkohol.

patologisk [-lå´g-] adj. ~t ORDLED: pato-log-isk

patologiskt samlande, psykiatrisk diagnos som kännetecknas av att en person har svårt att göra sig av med saker.

Durkheim, Émile, född 15 april 1858, död 15 november 1917, fransk samhällsvetare, professor i pedagogik och sociologi vid bl.a. Sorbonne.

försvarsmekanism, ett av de centrala begreppen i psykoanalysens teoribyggnad.

intellektualisering, en persons försök att kontrollera och behärska konflikter genom att med hjälp av intellektet men på bekostnad av känslan distansera sig.

patologi, sjukdomslära, läran om sjukdomarnas orsak och utveckling, framför allt med utgångspunkt från förändringar i byggnaden av celler, vävnader och organ.