rehabilite´ra verb ~de ~t ORDLED: re-hab-il-it-er-ar SUBST.: rehabiliterande, rehabilitering

individualprevention, specialprevention, den verkan som bestraffning har på den straffades benägenhet att begå nya brott.

fenomenologi, läran om det som visar sig för medvetandet.

Waffen-SS, Waffen SS, från 1935 till 1939/40 benämnt SS-VT (Verfügungstruppe), militära förband inom SS med grund i Hitlers livvakt, från sommaren 1940 en självständig militär organisation.

Radek (egentligen Sobelsohn), Karl, 1885–1939, sovjetisk politiker.

hörselskada, nedsatt förmåga att uppfatta ljud.

avstalinisering, benämning på de försök som efter Stalins död gjordes för att förändra Sovjetunionens politik och kulturliv.

rehabilitering, återställande av förlorad funktion (till skillnad från habilitering: utvecklande av ny förmåga).

fundamentalism, en kristen (protestantisk) rörelse som betonar Bibelns ofelbarhet i alla slags frågor, inte bara de religiösa.

hälsovård, åtgärder som främjar ett gott hälsotillstånd och förebygger sjukdomar.