un`derkuva verb ~de ~t ORDLED: under--kuv-ar SUBST.: underkuvande, underkuvning

azteker, mesoamerikansk urbefolkning som bebodde delar av nuvarande Mexiko.

Polo, Marco, född 1254, död 8 januari 1324, italiensk (venetiansk) upptäcktsresande.

imperium, stormakt med världsomspännande intressen där den maktägande eliten härskar både över det egna folket och över andra, underkuvade folk.

Djingis khan, Tjinggis khan, egentligen Temüdjin, född 1155, 1162 eller 1167, död 18 augusti 1227, mongolisk härskare och erövrare.

Jupiter, italisk himmelsgud, som Jupiter Optimus (et) Maximus (latin ’den bäste och främste’) det antika Roms övergud och skyddspatron.

Shi Huangdi, född 259 f.Kr, död 210 f.Kr., kinesisk kejsare.

etrusker, etruskiska rasenna, latin Tyrrheni, Tusci, antikt folkslag i Mellanitalien.

Narmerpaletten, en 63 cm hög reliefdekorerad sminkpalett av skiffer från tiden för Egyptens enande (ca 3000 f.Kr.), påträffad 1898 vid brittiska utgrävningar i Hierakonpolis, Egypten.

Karl den store (latin Carolus Magnus, franska Charlemagne, italienska Carlomagno), Karl I, född 2 april (?) 742 eller 747, död 28 (?) januari 814, frankisk kung från 768, langobardisk kung från 774, romersk kejsare från 800; jämför släktartikel karolinger.