upp

upp adv.


1 i motsatt riktning mot fallriktningen från en lägre nivå till en högre; mer el. mindre rakt {MOTS. ned 1}: upphängning; uppåt; solen har gått ~; pumpa ~ vatten; klättra ~ i trädet; hänga ~ tvätt på linan
BET.NYANSER: a) med innebörd av befintlighet: han bor sex trappor ~; taket bärs ~ av laminerade takstolar b) ibl. äv. betr. huvudsakligen horisontell riktning, spec. betr. riktning norrut men äv. allmännare: tågresan från Växjö ~ till Luleå; gå gata ~ och gata ned; han mindes att citatet stod

(86 av 879 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Källangivelse
Nationalencyklopedin, upp. http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/upp