apatiʹ (grekiska apaʹtheia, ’känslolöshet’, av apathēʹs ’utan känsla’, av nekande a och paʹthos ’lidande’), en aspekt av stoikernas vishetsideal som innebär frihet från passioner, dvs. inte från känslor i allmänhet utan bara från sådana som stoikerna ansåg vara oförnuftiga och onaturliga.