Han var parlamentsledamot 1874–1905 och 1906–22, och från 1885 innehade han olika regeringsposter i sin morbrors, lord Salisburys, regeringar. Han blev 1891 de konservativa regeringarnas underhusledare och var 1902–05 premiärminister. Under dessa år genomfördes bl.a. en stor utbildningsreform, boerkriget avvecklades och premiärministerämbetet formaliserades.