episka lagar
episka lagar, episka grundlagar , ett begrepp inom folkdiktsforskningen som först formulerades av Moltke Moe (1889) och sedermera byggdes ut av Axel Olrik.
Medan Moe mera såg till berättelsernas inre utveckling befattade sig Olrik i första hand med den yttre formen. Det är numera främst dennes uppfattning som åsyftas när de episka lagarna fått förnyad aktualitet, särskilt inom den med strukturalistiska metoder arbetande forskningen. Bland Olriks episka lagar kan nämnas den om tretalets
Litteraturanvisning
Källangivelse