I mitten av 1960-talet började skådespelare inom och utom institutionsteatern att tala om gruppteater, som innebar att en grupp skådespelare med gemensamma politiska och konstnärliga referensramar i samarbete med författare och regissör utformade teaterföreställningarna. Man ifrågasatte institutionsteatrarnas arbete vad gällde både det konstnärliga urvalet och förhållandet till publiken. Gruppteatertanken