grand tour
grand tour [grɑ̃tu:ʹr] (franska, ’stor resa’), den internationellt använda benämningen på vad som i äldre svenskt språkbruk ofta kallades peregrination eller bildningsresa, dvs. en sådan rundresa i Europa som främst adliga ynglingar, under 1500–1700-talen brukade företa som en internationell avslipning av sin utbildning.
Den vanligen fleråriga resan gick dels till kända lärdomsstäder, där de en tid kunde följa undervisningen vid t.ex. ett universitet, dels till mondäna kulturcentrum, särskilt Paris, där de tog del av både nöjen och förnämare umgängesliv. Fram till mitten av 1600-talet gick svenskarnas resor främst till Tyskland, därefter blev Frankrike,
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Jan-Öjvind Swahn
Källangivelse