Henry Parland medarbetade i tidskriften Quosego, bl.a. med kåseriet ”Sakernas uppror” (1928), inspirerat av Majakovskij, det första uttrycket för den moderna livskänslan i finlandssvensk litteratur. Diktsamlingen Idealrealisation (1929) vittnar om en skeptisk och ironisk attityd; både här och i sin prosa värjer sig Parland för känslosamhet.