Nyklassicism och 1800-tal
En grandios slutpunkt i Italiens barockarkitektur utgör Luigi Vanvitellis kungliga palats i Caserta utanför Neapel, påbörjat 1752. Med axial och rätvinklig stramhet fullföljs här också den monarkiska palatstraditionen, där Stockholms slott var en nära föregångare. I Caserta uttrycks samtidigt 1700-talets nya klassicism, för vilken Italiens antika lämningar åter gav internationell
Information om artikeln
Medverkande
Jan von Konow, Örjan Sjöberg
Källangivelse