Jonathan Edwards var pastor i en kongregationalistisk församling i Northampton, Massachusetts, 1727–50, därefter missionär bland urfolken. Genom sin kraftfulla förkunnelse om synd och omvändelse, förtappelse och frälsning blev han en förgrundsgestalt i Amerikas första stora väckelserörelse, som började 1734. Både som predikant och teologisk skriftställare drev Edwards konsekvent den kalvinska utkorelseläran (predestinationsläran).